Hur fungerar ord?
Äh, jag är okej nu. Det gör inte ont längre,
jag låtsas bara att det gör ont. För smärta
är intressant. Jag låtsas att det gör ont,
för jag vet inte hur jag ska hantera något annat.
Det fungerar inte så här
En liten blick från någon som är relaterad till honom
och jag kryper hem på alla fyra med gråten i halsen.
Det lockar ut det mörkaste i mig, i mjukisbyxor skrik-
sjunger jag med i de sorgligaste Westlifelåtarna.
En dag fotade jag med en Hasselbladskamera:
Med ömma dansfötter i gryningen.
Jag cyklade hemåt när det precis började ljusna.
Det hade varit en fantastiskt bra kväll, natt. Men
ändå lyssnade jag på hans favoritlåtar, nu för
tiden jag inte låta bli. Det var bra ett tag. Det är
annat nu. Själen var lätt där på cykeln i morgonen.
Fåglarna hördes genom musiken.
Istället för att demonstrera:
Why not take all of me
Jag lyssnade på en spellista han gjorde till mig
en gång. Det har ändå gått så lång tid att jag
kan lyssna på låtarna utan att tänka att det
var han som valde ut dem, åt mig.
Men det gick så där. Jag krackelerade totalt.
Igen. Han var det bästa som hänt mig på länge.
Efter Göteborg åkte jag till Närke:
Några dagar i Göteborg:
Om Göteborg
Åkte till Göteborg igen. Sitter i solen och tänker på
att jag faktiskt har det bra nu. Inga onda tankar på
fyra dagar. Här mår jag bra, med människor jag
gillar hemskt mycket. Åh, kära Göteborg, bli min.
att jag faktiskt har det bra nu. Inga onda tankar på
fyra dagar. Här mår jag bra, med människor jag
gillar hemskt mycket. Åh, kära Göteborg, bli min.
Om att minnas.
Jag tänkte tillbaka på hösten. Även om det var
ungefär det mörkaste jag varit med om, så fanns
det perfekta eftermiddagar. Som när vi gick på
moderna museet och såg på den döende dandyn.
När vi promenerade längs tomma gator i höstvindar.
Det var det bästa som hände. Att få fokusera på
annat och göra saker jag tyckte mycket om. Att
vara med någon jag tyckte mycket om.
Det försvann och det gjorde ont i mig.
Men nu gör det inte ont längre.
Åkte till Göteborg en dag, bara så där
Några veckor.
Dricker kaffe, läser, ser Thåström, läser lite till.
Vill ha hjärtesmärta och tonårshjärtan. Det är
tyst i mitt liv.
Så stilig att jag dör:
Don’t stay, go out and play, you cant live until your dead
Stället som spelar var femte låt Håkan och var tredje
The Smiths. I röken är alla lika. Ölklistrigt golv och
långa blickar. WU LYF spelade. Efteråt kom basisten
fram till mig och talade till mig. Det är något visst med
basister. Han sa, du har bra engelska. Jag mumlade
något till svar och log in i hans ögon. Jag försvann in i
det skulle ju va' dans, dans, dans och jag skreksjöng
med i I would go out tonight but I haven't got a stitch to wear.
En bra dag
Idag känner jag att jag har gjort framsteg i mitt
liv i huvudet. Jag har kunnat bestämma mig för
att inte ha ångest och vara ledsen hela dagen,
trots att jag i vanliga fall skulle gå sönder av en
sådan här dag. Jag har lagt de dåliga känslorna
åt sidan idag och känt mig rätt bra. Det är skönt.
Och jag har laddat min intamatic-kamera, med
färgfilm. Skoj att se vad det blir av färgfilm i den.
