Visst är vi alla patetiska?

Det går inte en dag,
inte en enda dag utan att han finns i mina tankar.
Vägen vi oftast gick,
den är svår att gå nu.
Jag önskar att han ska komma gående,
samma väg vi oftast gick,
för att han saknar mig.
När han inte står där som en uppenbarelse,
krossas jag åter igen.


Var tog mitt liv vägen?

Jag har egentligen inget att skriva om just nu. Hur kommer detta sig?
Jag vet! Det händer ingenting i mitt liv.
Jag vaknar halv tre på dagarna,
jag släpar mig till köket för att hälla upp en skål fil,
sen släpar jag mig till tvn.
Det är ofta Tyra show. Sen fastnar jag där.
I en reklampaus släpar jag mig till datorn för att kolla facebook,
min mail(jag väntar på en jobbekräftelse),
bloggarna jag följer.
Sen kommer mamma hem. Hon tvingar mig att äta mer.
Sen för att inte störa henne, läser jag eller virkar.
Sen är det något trevligt på tv och klockan blir tolv.
Alla går och lägger sig.
ag har tankat hem någon fin film eller serie.
Klockan blir sex. Då somnar jag.
JAG VET VARFÖR DET INTE HÄNDER NÅGOT I MITT LIV. JAG HAR INGET.
Hjälp?

Pucko

Sedan jag bloggade senast,

vilket var vid midsommar,

har det hänt grejor.

Ganska mycket.

Jag har fått besked om att jag kom in på mitt gymnasie.

Jag har börjat planera min Malmöfestival.
(El Perro del Mar, Jonathan Johansson, Miss Li,
Veronica Maggio, Markus Krunegård, Anna Ternheim,
Niklas Krig, Loney, Dear, Anna Järvinen,
Salem, Simon Norrsveden, Since our first guitar,
A camp, The sounds, Thåström)
Det är Sommarrock i Svedala nu.
Där är det bra musik!
(No sugar added, Anywhere but here(bilder finns på magiglitter),
Parken, Bo Kaspers Orkester, Backyard Babies,
Anna Maria Espinosa, D-A-D, Veronica Maggio)
Puckot har varit dum.
Jag har varit krossad.
Men jag har ändå bra koll på livet.
Det är pepp.
Och allt är okej.


Jag lyssnar ganska mycket på Timo nu.

RSS 2.0