Keep the streets empty for me.

Jag är på väg till Stockholm!
Det är fint.
Jag kommer hem på söndag.
En Jonathan rikare.

Åh.

Mr. Gerard.

Du vet, en sådan person som dödar dig lite inombords.
En sådan som är för bra för att vara sann.
Du vet, en sådan person som får dig lite, lite mer intellektuell.
Lite mer som en tänkande person.
En sådan som får dig vacker utan att veta om det.

Som är för bra för att vara sann.

Uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut.

Fast, med tanke på att helgen kommer bli superb
kanske man kan stå ut med att gråta fram tills dess.

.

Ångest.
Vill så mycket.
Kan så lite

Om vackra människor och en vacker tid.


En dag promenerade jag längs spårvagnsspåret på Kung Oscars väg.
Jag funderade på när det invigdes, på hur konduktörerna och förarna var.
Hur medpassagerarna var. 1906.
Vackra klänningarna, vackra kostymerna, vackra hattarna.
Fint språk och artiga pojkar.
Och baler och socitetssamlingar.
Jag tror jag hade velat vara då.
Velat bo i en lägenhet med högt till tak och vackra sidengardinger
och vackra sidenkläninngar.
Jag tror det hade varit fint.
Så himla fint.

I want to see the boy happy with some hope in his pale eyes.

Jag vill mest gråta högt,
jag känner mig så uppgiven.
Jag känner mig så stressad.
Ofokuserad, okoncentrerad.

Om substitut.

Jag sålde min själ för tjugo spänn.

Om sår.

Vintern anlände igen.
Ovälkommen som vilken känslokall
hemskhet som helst.
Jag tror att han fortfarande skadar,
att han fortfarande gör ont.
Vintern är så kall ikväll.
Jag vill vara magisk.
Med bara några enkla ord få honom hit.
Till min säng.
Jag är så ensam ikväll.
Att bara få vara honom nära räcker.
Inget mer. Närhet, värme
och fingertoppar mot min nacke.
Led mig bakom ljuset, ljug för mig.

Do you really love me, or am I just in your network?



Jag träffade herr Bengtsson idag. Det var meningen att vi skulle shoppa.
Det blev inte riktigt så. Jag shoppade för 15 kronor och han shoppade för 25 kr.
Lovely. Desto mer pengar spenderade vi på mat. HEHE. We love food.
Jag köpte ett par örhängen i form av grodor. HIHI.

Somebody, somebody, somebody tell me it won't be long

A horse is not a home

Color my world with chaos of trouble.

One cat.

Ah! Färgerna när jag man laddar upp på flikr är färgerna så mycket bättre.
HEHE.
För övrigt:
http://www.photographybay.com/2010/01/12/polaroid-pic-1000/

Mina virkningar





Jag fick för mig att visa vad jag virkat, som blev bra.
De två översta raderna plus väskan bor hemma fortfarande.
Resten har nya hem. Hjärtat fick Simon när han var i Malmö.
Kanelsnäckan fick mormor i julklapp(den representerar 100 riktiga kanelsnäckor).
Jag skickade äggmackan till Simon.
Sköldpaddan fick mamma till jobb.


I don't use lines. Am I dangerous?

I got this friend.
He says the human condition,
the human nature.
Being human.
Is to be cold and alone.
Like someone lost in the woods.
It's safe to say he's the glass is half empty kind of guy.
And I see nature differently,
I see ancient machinery of the world,
elegant and ferocious.
Neither good nor bad.
It's full of beautiful things.
Unspeakable things.
The trick is to keep them hidden.
Until the right moment.

Ni förgiftar hjärtan.

Vi håller på och läser en bok i skolan.
Det är en spansk författare som heter Carlos Ruiz Zafón.
Boken heter Vindens skugga.
Av ca 500 sidor har jag hittat ETT stycke som jag får lite hjärtklappning av.
Det är ett sådant stycke som får mig att vilja gilla boken.
Det är ett sådant stycke som måste läsas om och om igen.

I trappen stötte jag på monsieur Darcieu, den gamle trollkonstnären som i utbyte mot en kyss spådde unga damer i händerna. Han tog min vänsterhand och såg sedan sorgset på mig.
-Vous avez poison au c
œur, mademoiselle.
När jag ville betala honom skakade han sakta på huvudet och kysste mig på handen.

Jag kom till Gare d'Austerlitz i lagom tid för att hinna med tolvtåget till Barcelona. Konduktören som sålde biljetten till mig undrade om jag mådde dåligt. Jag skakade på huvudet och stängde in mig i kupén. Tåget hade redan börjat rulla när jag genom fönstret skymtade Juliáns silhuett på perrongen. Han stod på samma ställe som första gången jag såg honom. Jag blundade och öppnade inte ögonen igen förrän tåget hade lämnat stationen och den förtrollade staden, som jag aldrig skulle återvända till, bakom sig. Jag kom fram till Barcelona tidigt nästa morgon. Jag fyllde tjugofyra år och visste att det bästa i livet redan var förbi.

Heartbeat - why do you skip when my baby's lips meet mine?


En uppdatering.



Jag har uppdaterat min vägg.
Denna är jag nöjd med.
Jag ska nog ha denna ett tag.

Om att inte existera.

Vi var på samma buss idag.
Det var vi två,
det var tre andra personer som inte existerade.
Vi delade buss i femton minuter.
Inte mer.
Inte mindre.
Jag grät i en timme.
Jag trodde inte jag skulle göra det,
jag trodde jag var färdig med dig.
Efter nästan ett år sedan vi träffades första gången.
Efter ett halvår sedan jag såg dig senast.
Tar tårar någonsin slut?
Helt oberörd var du.
Är du.
När jag gick av bussen en hållplats för tidigt,
igen
skrek jag, jag grät, hulkade, jag ville kunna andas
och jag föll ihop på marken.
Jag låg där, det kändes som en hel natt.
I snön, den kalla snön.
(Det kunde varit dig jag låg i.)
När jag orkade mig upp på benen vek mina knä sig igen.
Och det blev svart.

.

Jag träffade dig för längesen
Och nu hittade jag dig igen
Jag var den gladaste människan du mött
Du ville bara säga hej
Men jag ville ju hålla din hand

I just want my baby back again.

Utan sömn ser man allt så mycket klarare.
Allt som i vanliga fall är så diffust bli alldeles självklart för var man.

Images of broken light which dance before me like a million eyes.

När jag inte riktigt kan finna ro att sluta ögonen på kvällen.
Då ser jag på film.
Jag såg på film hela natten.
Fyra lagom bra nattfilmer.
Rocket science.
Two days in Paris.

Across the Universe.
Higher.

Om något överskattat

Jag bryr mig inte om vad klockan är.
Vad vet den manicken om vad solen håller på med?
Ett år har passerat nästan obemärkt,
både på gott och på ont.
Jag är så glad att jag slapp märka första halvan,
jag önskar andra inte gick så fort.

Vad jag vill ha av nästa år
är en pojke i en duffel,
med mörka lockar ner i ögonen
och långa smala ben.

Jag har så hög ambitionsnivå.
Jag vill så mycket.
Jag vill läsa filosofi,
samhällsvetenskap
och jag vill läsa änglavingar.

Och åh, jag vill ha en umgängeskrets
som vill umgås med mig.
Jag vill träffa människor,
tala, diskutera, tycka.

Drunkna vill jag,
drunkna vill jag göra i kultur.
Teater, musik och konst.
Att få vara lite uppnäst
och dansa omkring i vackra kläder.

Men jag vet att jag kommer få se ljuset
på opera i Stockholm.
Jag kommer få känna den ljumma våreftermiddagen
i vimlet i Paris.
Och jag hoppas på gröna, vackra solnedgångar
på Irland.

RSS 2.0