En Allemange, Belgique et France.









Du kallas här med självmordsblond.

Igår såg jag faktiskt herr Anttila på stan.
Jag dog nästan.
I Lund såg jag ICA-Ulf några timmar senare.
HEHE.

Rockkarusellen på Spyken

Live music Live music
Live music

Live music Live music
Bild ett och två är Skip Toumalou
Bild tre är Pans Last Stand
Bild fyra och fem är I the One

Jag var i Lund på Rockkarusellen idag.
Jag använde ett objektiv jag fått låna av skolan.
Ett fast 50mm med bländare 1.8.
Och jag har aldrig träffat på något så underbart!
Åh, himmel. Jag måste använda det hela tiden nu ju.
Jag kommer inte kunna använda något annat.

Jag nynnade på Marc Almond.



Idag åt jag världens sötaste muffin med världens sötaste Oskar.
Och jag köpte två singlar, en skiva och ett par skor.
Var får jag pengarna ifrån?
Jag växlade till mig 200 euro idag också.
Snart är det på riktigt.

Gud förlåt mig för jag brinner!

Första låten på min Att dansa hela natten-lista,
En till himmel!

Idag ska jag träffa Mika.
Jag ska växla pengar.
Och känna Parispeppen attackera mig.

You make me think of falling



Jag har hittade den finaste version av Västerbron!
Den där Krunis alltså.

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground.

Jag har inte tänkt på honom idag.
Jag blir så himla stolt över mig själv.
Så här dags i vanliga fall känner jag ett behov av honom.
Men idag existerar han inte.
Tack.
Var det exakt ett år det skulle ta för honom att komma
och sedan försvinna?
Ett helt bortkastat år.
Himla tråkigt.
Men nu,
det känns som jag börjar ett nytt år nu.
Ett nytt år,
glatt och utan tankar på något så vackert som vi kunde varit.

Rockkarusellen på Fäladsgården


Pans Last Stands


I the one



Skip Toumalou

Okay I see, you feel vunerable around me.

http://www.youtube.com/watch?v=5VZLC8YFmj8

På begäran har inbäddningsfunktionen blivit avstängd.
Men jag blir kär i musiker ibland.
Speciellt när de är rödhåriga, storlockiga, med stora glasögon och smala ben.
Och stämsjunger till akustiska gitarrer.

Ignore this!



Jag fick herr Al Fakirs nya album!
Jag är så glad!
Han är så fin.
Jag måste lyssna på honom hela tiden!

.

Jag ska till Paris om 12 dagar.

En påse med Salem som soundtrack.



Idag gjorde jag en påse.
Jag målade lite också.
Jag lyssnade på Salems nya album hela tiden.
Så himla fint.

Men det var då, nu är vi här!

Idag ska jag
måla
pyssla
lyssna på bra musik
vara väldigt onyttig
njuta av solen genom fönstret
och
inte tänka på honom!

Mr. Miller



För övrigt så är dagens man Glenn Miller!
Man vill bara dansa hela tiden!

I'm somewhere in a anther world with you.

Att få läxa hos skolkuratorn känns kanske inte ultimat.
Kanske för att den innefattar honom, kontakt och antagligen mer smärta.
Hon menar på att jag måste avsluta vad det nu är vi en gång påbörjade.
Eller att jag måste fortsätta på vad vi nu en gång påbörjade.
Eller att jag måste påbörja något helt nytt.
Det känns skrämmande, skönt och kanske helt galet.
Hon menar att jag går i ovetskap i onödan.
Jag vet inte om hon har rätt.
Jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag vet.

"Jag har inga kläder på mig och han tittar mig inte i ögonen."

http://www.tjejjouren.se/aktuellt/bloggen-530-742-skal/sandra-beijerbrjag-har-inga-klader-pa-mig-och-han-tittar-mig-inte-i-og

Sandra Beijer skriver så otroligt vackert.
Att man dör lite inombords faktiskt.
Hon skriver på niotillfem-bloggen.
Jag blir så jävla kär varje gång jag läser om kärlek i någon form.

Jag tror att jag aldrig kan veta hur jag mår.

Isen under fötterna knastrade,
andetagen blev gas
och stjärnorna hade tappat sin glans.
De hade slutat glittra
och skina så vackert.

Glädjen jag känt under kvällen,
som bortblåst,
i detta vindstilla förvårslandskap.

Jorden som doftade vår
och buskarna som kvittrade.
Inget kvar,
bara kyla och
istappsögonfransar

En förvrängd bild av verkligeheten.


Jag tror det är så att jag har en förvrängd bild av verkligheten och hur den borde vara.
Att jag drömmer om att leva ett liv som Miss Poulain känns så rätt ibland.
Men jag vet att det är så fel,
för sådana livshistorier existerar bara i filmer.

Stay with me till the wolves are away.

Idag gick jag vidare till distriktsfinal i UKM.
Jag ska till Höör i maj.
Men en sak som gör att jag tappar allt,
är han, han som får mig minst.
Han som aldrig mer kommer finnas i mitt liv.
Att jag inte kan vara i närheten av honom utan att börja gråta gör mig arg.
Och ledsen på mig själv.

Let's swing all night long!



Åh, så hiimla fint.
Jag avlider!

Så himla fint!


UKMhelg

På lördag är det dags igen.
Jag ställer upp i UKM.
Jag hoppas på samma framgång som förra gången.
Heja!
Kom till Trelleborg och titta på mina iaktagelser.
För övrigt så får Lasse Lindh mig väldigt sentimental.

.

Varje gång jag åker in mot hållplatsen hoppas jag på att han ska stå där.
Så som han brukade göra.
Fast, egentligen vill jag inte att det ska vara så.

Om minnen

Alla dessa lockar,
smala ben och dufflar.
Känslan av obefintlighet.
Att inte ha koll på orden,
säga, "vad fin du är"
istället för "vad fint det är".
Att känna sig minst på jorden,
även om han är mindre.

Minnen från alla håll.
Panik.
Det betydde aldrig något.
Fingertoppar mot naken hud.
Läppar mot hals.
Doften av annalkande höst.
Doften av varm människa.
Bakom örat, nära hårfästet,
åh, vilken doft.

Ord som bytte plats med ord.
Att tala om allt vackert
som var
och som komma skall.
Att så här i efterhand veta,
nej, det som komma skulle aldrig kom.
För tiden ändrades.
För tiden ändras.

I alla fall en av oss var påverkad av något.
Det var det som talade.
Inte mer.
Jo, något mer.
Bekräftelse,
behov av ömhet,
en stunds utbyte av kroppsvätskor.

Jag vet, ingenting betydde något.
En kort vänskap.
Ett kort möte.
Men åh, vilka spår som lämnades i själen.

RSS 2.0