Deep within the corners of my mind I keep a memory of your face.

Ready!
Hösten är alltid så mörk och min själ tar efter.
Det hela blir väl lite ljusare när man får lov att gå på bal i Uppsala.
Gjorde en mask och hoppas att en viss herre också använder mask.

Var på matmässa med mamma. Det var överflödigt av vacker mat.


Mr Hannon spelade för mig och min fru igår.

Mr. Hannon
Vi blev båda kära i honom. Han pratar så fint på irländska och ler så charmigt.



Den här är så rolig att jag gråter.
På rikigt!

Lower the bar to a point you can't possibly fail.

Mrs. Øye

Tänker att man kanske kan vara matros även under vintern.
Vill för övrigt vara Mrs. Øye idag.
Lyssna på High on the heels här

Jag mördade tusen underverk.

Det är höst nu,
det biter i kinder och i näsa.
Om jag hade velat hade jag
kunnat bryta luften
och den hade smulat vid mina fötter
och den hade låtit lite somnär man knaprar på ett knäckebröd
när jag tuggade på den.

Halsduk, kappa och stor tröja
men så fort vinden står stilla
blir det för varmt.

Genom de röda löven
blir det skarpa solstrålar
som skär genom den mjuka marken
vid mina fötter.

Genom bussfönstret
värmer solen i nacken
och jag måste ta av halsduken,
tänker att
kanske är det tillräckligt varmt när
jag stiger av bussen
för att kunna ta av mig kappan också.
Men så fort jag kliver av bussen
förstår jag med ens att
nej, det är inte sensommar längre.

Hösten kommer alltid så snabbt,
direkt.
Inte som sommaren
som berättar lite i förväg
hur den är på väg.
Nej, det är hösten dålig på.
Den dyker upp oannonserad varje år.
Ofta är det ganska fint,
men ibland är den bara som ett dåligt skämt.

Ibland genar jag över gräsmattan
för att hinna till bussen
och i morse knastrade det under mina fötter.
Jag såg att kristallerna har börjat samlas,
träffas och diskutera livet
som tillfälliga vackra ting.
Jag mördade tusentals små underverk
i min marsch mot busshållplatsen.

Känns bra sylten,
känns bra.


Flytt från William it was really nothing.

Kan inte hjälpa det,
men jag gråter som ett barn när jag ser Håkan.
Imorgon kommer han till Malmö för skivsignering.
Kommer gråta jättejättemycket.
Har sett Rivervideon nu alldeles för många gånger,
en intervju i Kulturnyheterna.

Your hair was long when we first met


Så här känns det idag.

Det här måste få ett slut innan du dör.

HöstfolkaMs. Jarl Ortega

And try to find the sunny side of life

Autumn eve

Plats:
På en mellanfest
någonstans på västkusten.


Du får en blomma,
som förra gången fast en tankeblomma.

Gör mig en sköldpadda också.”

Berättade saker,
som fick mig att sätta i halsen.

En ål.
Den simmar,
äter,
stänger sig,
dör.


Tänk att ta det lugnt,
äta,
glida hela livet,
för att sedan stänga sig
och dö.
Att slippa prestationsångesten över livet,
att slippa oroa sig för vad de tycker.

 

I en främlings öra viskade jag
allt jag varit rädd för att säga innan.

Du sade
Ändå är du så stark nu,
att du kommer ensam?
Du kommer bli starkare om några år,
jag känner det, dig.
Du kommer bli bättre än de någonsin kan bli.”

Du lutade dig fram,
med mörka ögon
och ljus själ.

Pressade mig mot dina jeans
och kände dina fingrar under min hud
då du höll hårt om ditt glas
med båda händerna.


Min första hasselbladsfilm + min första framkallning.


Om att gråta så fort jag ser honom.



Det känns fint att jag ska få se honom igen.
I november.
Håkan i höstmörker gör allt så mycket bättre.
Åh, vad jag älskar dig.

En lördag i Göteborg



RSS 2.0