Jag som skulle vara så sval, jag som skulle vara ett skal

Vill bädda in dig i allt vackert, toner, färger och kärlek. Jag vill ta bort all din
osäkerhet, jag vill ta hand om dig. Jag vill ta hand om dig. Jag vill spela de
vackraste låtarna Emil har skrivit för dig, för de säger allt det jag inte kan.
Allt det jag inte vågar säga.

Jag går genom din stad. Staden jag vill kunna kalla min. En vind blåser bort
alla mina tankar och gårdagens höstlöv virvlar i en snäv spiral runt mig. Håller
ihop mig. Så jag inte faller i en miljon flagor. Det är så lätt att gå i kras nu.

Några rader säger Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha? Vad ska
jag med värdighet när jag kan ha det bra? Integritet vad har den nånsin gjort
för mig? Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig. Och jag ville ha dig
här, hålla din hand. Viska att låten är gjord för oss. Vill du hålla min hand?

Jag sa till mig själv. Jag ska inte falla. Jag ska inte forma mig efter dig. Jag ska
inte såras. Jag ska inte vänta på dig i evighet. Nu har det gått ett halvår, jag
väntar fortfarande. Tiden sårar mig. Jag anpassar mina dagar efter dig. Och jag
ligger på botten och längtar efter dig.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0