The reasons all have run away but the feeling never did

För att jag inte ska skriva långa kärlekförklaringar
på rosa papper med doft till honom med snigelpost
stup i kvarten skriver jag ner allt i min lilla skrivbok
med lila, mjuk pärm. Sida upp och sida ner med
meningar som får vem som helst att bli lite rädd att
kärleken gör en sjuk. Men det kanske är sant. Det
är nog så att en del av en förändras för evigt vid
en förälskelse. Jag är lite orolig att boken ska bli
fylld så jag inte kan skriva i den igen.

I saw your face in front of me, it was perfect clarity.

Busschauffören som fick en dikt av mig som tack för
resan hem jobbade i morse. Jag såg honom genom
fönstret, lite som förra bussfönstret. Men den här
gången var han i bussen och jag utanför. Jag var
emellertid inte övertygad om att jag var tvungen att
hoppa ut genom fönstret för att inte dö. Jag kände
dock en stark längtan efter att få prata med honom.
Säga, hej, är det bra med dig? Vad tyckte du om
dikten? Jag vill veta allt om dig och dina innersta tankar.
Vill du dricka bubbel med mig i skuggan en varm
sommareftermiddag med fjärilarna susandes runt öronen
och läsa högt ur Norwegian Wood:


Jag är inte bra på att tala, sa Naoko. Så har det varit ett
bra tag nu. Jag försöker säga något men kan inte komma
på vad eller också blir det helt fel. Antingen säger jag något
helt annat eller också säger jag något som är rena motsatsen
till det jag egentligen menar. Och när jag försöker rätta till
det, klantar jag bara till det ännu mer- och så glömmer jag
bort det jag egentligen vill säga. Det känns ungefär som om
kroppen vore delad i två delar som lekte tafatt med varandra.

Would he call my name when we're out on the dancefloors or would he just dance?

senaste dagarna

You're breathing in everything around you. You're drowning in things you never see.

"Han tänkte ingenting.
Han lyssnade.
Det gjorde honom ont i hjärtat när Hervé Joncour
till slut tyst sa
-Jag har inte ens hört hennes röst.
Och strax därpå:
-Det är en märklig smärta.
Tyst.
-Att dö av längtan efter något du aldrig kommer
att få uppleva."

-Silke, Alessandro Baricco, 1996

Kommer ihåg att min klass lyssnade på en pjäs på engelsklektionerna i våras.

"The fog was where I wanted to be, half way down the
path you can't see this house. You'd never know it was
there. Or any of the other places down the avenue. I
couldn't see but a few feet ahead. I didn't meet a soul.
Everything looked and sounded unreal. Nothing was
what it is. That's what I wanted-to be alone with my self
in another world where truth is untrue and life can hide
from it self. I'd be on the harbor where the road runs along
the beach. I even lost the feeling of being on land. The fog
and the sea seemed part of each other. It was like walking
on the bottom of the sea, as if I drowned long ago. As if I
was a ghost, belonging to the fog. And the fog was the
ghost of the sea.
Felt damn peaceful to be a ghost inside a ghost."

-Long day's journey into night, Eugene O'Neill, 1956

 


Katten lämnade frukost i hallen.


Gjorde trefärgade muffins idag.

Cupcake

Jag rör mig och säger dig "Kom och ta vad du vill ha, du får precis vad du vill ha"

Satt på den kvava bussen, på väg till hans område.
Men jag skulle inte till honom. Jag ville. Så gärna
ville jag det. Satt mest och tänkte på annat. När
bussen stannade till vid en hållplats tittade jag upp
och ut genom fönstret.

Tänkte en sekund, honom känner jag igen. Var har
jag sett honom förr? Sen gick det upp för mig, det
är ju honom jag längtat efter i flera månader. Men
som för några veckor sedan börjat blekna på min
hornhinna. Som jag trodde jag börjat komma över.
Något tog tag i mig, vred om hela mig, yr, illamående,
pirrig, nervös, så töntigt glad och lite osäker. Allt det
där som ett vilset tonårshjärta drabbas av i närvaron
av den charmigaste pojken i stan.

Med sitt sneda leende, sin söta näsa och rufsiga hår
stod han där och väntade på bussen, en annan buss.
Inte den jag satt på så klart. Han gick förbi mitt fönster
utan att se upp, utan att se mig, utan att märka hur
jag gick sönder på några sekunder, utan att märka att
jag grät en tyst gråt. För att inte störa de andra på
bussen. Det gjorde så ont. Så ont. Tanten bredvid
märkte nog aldrig hur jag kämpade för att hålla
ihop mig själv.

Jag har nog aldrig gråtit bland så mycket folk innan.
Jag kände hur tårarna plaskade på mina händer och
kinderna blev alldeles våta. Det enda jag visste just
då var att mamma inte var långt borta från där jag
var. Åkte i ilfart till henne. Det var många år sedan
jag grät i hennes famn. Det var nog det bästa jag
kunde göra just då.

Det gör fortfarande så ont att jag inte vet var jag ska
ta vägen. Men jag hoppas att jag snart kan se igen,
gå igen.

Snart kommer bästa Pää och räddar mig. Ska börja
läsa Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag
älskar dig så himla mycket. Bara för att smeta ut
mitt hjärta ännu mer.

Du är den enda som förstår, den enda som ser vem jag är innerst inne och du gillar det inte.

-Slottet, Kafka, 1926

Började läsa en bok klockan åtta i morse. Fyra timmar senare är jag färdig.

"Våren var för henne bara en väntans tid, då man
fortfarande frös om fötterna och gärna fick snuva.
Tills den våren kom. Då vinden kom med en fläkt
från syrener och gullregnens klasar.-
Och Lenas vind hette Mikael. Han hade blå ögon
och tjockt brunt hår och ett hastigt varmt leende.
Han hade breda axlar att luta huvudet emot och
starka seniga händer med färgfläckar på."
-Flicka i Paris, Kerstin Thorvall, 1963

It's a good thing that you came along with me. You'll shine like gold in the air of summer.

Idag kopierade jag mina första bilder i kemikalier.
Det var riktigt skoj. Det var lite magiskt i det röda
ljuset att se bilderna komma fram på pappret. Vill
mest vara i mörkret hela tiden. Herr S hjälpte till.

And you want to travel with him, and you want to travel blind and you think you'll maybe trust him.

Self
Jag köpte en vit skjorta med vita prickar på. Fin
tycker jag. Om några dagar slutar jag skolan.
Skönt tycker jag. Ännu skönare är att jag faktiskt
har ett jobb denna sommar. Och massor av tid
över. Till läsning. Sol. Fina vänner.

Jag lyssnar fortfarande på denna lista mest hela
tiden. Så jäkla bra och pepp alltihop. Vill leva den.

Lyfter fötterna ur det daggfriska gräset som sakta vaggas av vinden.

Afternoon in the grass
Satt i gräset och läste och drack kaffe ur
min Snusmumrikenmugg i eftermiddags.

Just like you I'm wondrin' what I'm doin' here. Just like you I'm wondrin' what's goin' on.


This night has opened my eyes and I will never sleep again

"Ni, käre bror, borde också ha låtit någon kyssa
er, där försummade ni ett tillfälle, nåja, det går ju
fortfarande att ta igen. Men sova? En natt som
denna? Hur kan ni få för er något sådant? Tänk så
många lyckliga tankar man kväver med täcket
genom att sova ensam i sin säng, för att inte tala
om hur många olyckliga drömmar man ger näring åt."
- Beskrivning av en kamp. Kafka, 1909

Where's the kid with the chemicals?

GT:s tips om du vill sticka ut på studenten:
Ordna demonstrationståg istället för studentflak.
Sätt skärm på din sotarmössa istället för att köpa
studentmössa.
Bär svarta kläder på utspringet.
Spruta fruktjuice istället för skumpa. Förbipasserande
blir ännu klibbigare.
Om du åker studentflak: spela enbart Bright eyes på
flaket. De deppigaste låtarna.


Så jäkla värt. Speciellt sista punkten. Hoppas min
klass går med på det.

Vill mest balansera på spåren i Majorna.

Trubbel i MajornaTrubbel

No matter straight, gay or bi, lesbian, transgendered life. I'm on the right track, baby.

Rainbowparade in Gothenburg
Rainbowparade in Gothenburg
Rainbowparade in Gothenburg
Igår vad det regnbågsparad i Göteborg. Jag gick
med Pää som höll flaggan. Sen dansade vi i
Poseidon till Robyn och Gaga. Det var himla fint.

Om de kommande dagarna. Siesta och Göteborg och annat fint.

För den som har vägarna förbi Siesta imorgon och
på fredag kan jag meddela att jag finns i Floresta-
tältet under dagarna(när jag inte lyssnar på bra
musik förstås) och virkar och läser dikter. Torsdagen
kommer ägnas åt virkning och fredagen åt poesi.
Kom och hälsa vet jag!

På lördag åker jag till Göteborg och ser fina Håkan.
Det kommer bli himla fint. Se Håkan i Göteborg för
första gången är alltid speciellt.

RSS 2.0