Som en överkörd kråka.

Chestnut tree
Crow
Crow

But if you could just see the beauty, these things I could never describe.

Det blev en annan
värld på cirka
två timmar.
Med ögon av kol
och knotiga fingrar
som klamrar hårt
runt cigarretten.


Mina ögon
öppnades.
Och allt blev
overkligt
självklart.

Och jag känner kylan
från natten

Vartenda ord
rörelse
och känsla
hade jag kunnat kalla min.

Det blir mer lätt-
överkomligt.
jag
lovar.


Jag tappar
kontrollen.
jag
lovar.


(det finns censur,
jag
lovar.)

 


Like a waterfall in slow motion. Like a map with no ocean.

Något av det finaste jag vet just nu är James Blake.
Och Martin de Thurah. Jag kan lyssna på samma
album flera gånger på rad. Jag får liksom inte nog
av det. Videon till min favoritlåt är dessutom så
bra att jag inte vet var jag ska ta vägen. Tryck på
bilden och se videon. Låten Lindisfarne har också
fått bild nu, en nio dagar gammal video.

The story is old, I know, but it goes on.


Can you squeeze me into an empy page of your diary and psychologically save me?


När vi inte kan förklara hur gärna vi vill sitta kvar precis såhär.

create avatar
För övrigt är mitt hår perfekt idag.

Küssen kann man nicht alleine


"Allting är relativt. För en förälskelse i maj
är tre veckor relativt kort. För en fisk
i ett kylskåp är det däremot
relativt länge."
- Max Raabe

Why can't I stand up, and tell myself I'm strong.

Med en Ramoneströja, lila strumpor och en hundtands-
mönstrad kappa var han det mest, himla fina jag sett.
Han satt så nära, jag kände doften av senconhandaffär
från hans jacka. Kanske en liten, liten fläck av cigarettrök.
Det var en perfekt doft. Jag blev en annan person för en
stund. Mjuk och avslappnad, som om han var min. I
tystnad i sju minuter var han min. Båda gick av bussen,
han gick snabbt, med långa, smala ben. Jag gick långsamt,
med korta, tjocka ben. Han hälsade på någon han kände,
precis den gesten jag brukar använda, använde han. Jag
försökte att inte titta allt för mycket. Men när han vände
sig om och mötte min blick stod hela världen still och min
blick var låst till hans i en halv sekund. Jag vet inte om jag
log, men han hade något fint i sitt kroppsspråk.

"Hej, vad konstigt, underbart att du inte kan slita din blick ifrån min."

So you no longer care if there's another day, I guess I have been there, I guess I am there now

Idag fick jag en panikattack på vägen hem. Det var
fullt på bussen, men inte en enda frågade hur det
var med mig. Inte förrän jag kommit av busshelvetet
fanns det någon som undrade och hjälpte. Tack fina
du som vet hur det är. Världen hade varit ett bättre
ställe om fler var som du.

För övrigt sover jag konstigt. Varannan natt sover jag
inte alls. Varannan sover jag fjorton, femton, sexton
timmar. Och jag gråter alldeles för mycket. Och det är
svårt att skriva, vara trevlig, gå upp eller ta sig igenom
dagen.

Satt i tystnad på Espresso house och åt frukost med Johnny Cash. Jag ville gå i sönder lite.

-Ja, sade målaren, jag fick i uppdrag att måla henne
sådan, det är egentligen rättvisans gudinna och
segergudinnan i en person.

-Det är inte någon bra sammanslagning, sade K.
leende, rättvisan måste vila, annars blir vågen
ostadig, och då är ingen rättvis dom möjlig.

- Processen - Kafka, 1925

Linskatt

Cat
Min katt älskar att vara med på bild.

"Har inte det rätta sinnet för mänskliga förhållanden"

Fåglarna skriker så det gör ont, det är som ljudvågorna

går omlott i öronen, det skär och svider. Mina fingrar har

somnat, det är så orden blir fel. Och marken under mina

fötter vill ge vika. Det gungar och svajar något fruktansvärt,


sjösjuk,

gåsjuk,

livssjuk.


They say we'd hit the bottom but the cherry trees are still in blossom


You would never hold me no near, you would never have called me "Dear"

Dagens favorit!

A punctured bicycle on a hillside desolate. Will nature make a man of me yet?

Red bike
Blue bike

Försökte komma närmare

Kom berätta för oss hur man går över marken
med en rak rygg, öppna sår
och berätta hur man reser sig igen
efter sparkarna och slagen

How I love all of the very simple things of life

Idag köpte jag biljett till Morrissey i Helsingborg
i mitten av juli. Är så himla, himla glad. Som jag
nästan dött när jag sett att han varit i närheten
och jag inte kunnat gå. Men nu äntligen har jag
pengar och tid. Jag firar biljetten med att göra
en Smiths-påse. Blev nöjd med den också. Åh.
Min värld är bra just nu.

I wanna fill her heart with forget-me-nots, so she'll think of me in Barcelona

De pratade om att vara kär och om hur det var
den bästa känslan av de alla. Allt jag försökte
göra var att inte falla sönder och dö där vid
matbordet. Jag var så rädd att de skulle se hur
mitt inre var i uppror och ville skrika högt "Nej,
det är inget bra. Det slutar alltid med krossade
hjärtan." Jag var rädd att de skulle fråga. Det en
som ensam fruktar. Jag hade inte kunnat låta bli
att säga att jag är fruktansvärt kär att jag inte
vet vad jag ska göra av mig själv. Men han inte
är på samma nivå som jag i vår relation. Att han
inte ens finns i mitt liv längre. Jag kände hur
tårarna brände bakom ögonlocken när de pratade
om den fantastiska känslan av att vara kär. Jag
känner inget fantastiskt. Det gör bara så ont
att hjärtat vill brista.

Lite från de senaste filmerna

Gothenburg
WendelsbergBjörnJakobBjörn
Sunset
Göteborg kan nog vara en av de finaste städerna
jag vet. Jag mår alltid så himla bra när jag är där
eller ser bilder på stan. De andra bilderna är tagna
i Mölnlycke, Sollebrunn, Sollebrunn, Sollebrunn,
Alingsås. Gillar det så himla mycket.

Idag har jag lyssnat igenom bright eyes alla album.

Ibland är titel överflödigt(Rödvinskyssar)


I press hard against your jeans.

Jag manade fram hans ansikte. Jag trodde jag glömt
hur han ser ut. Det var ju så länge sedan jag träffade
honom. Men jag kom ihåg. Vart enda ansiktsdrag. Hur
han drar ihop munnen lite, innan han skrattar eller ska
säga något speciellt. Jag fick bara tag i bilden i mitt
huvud en halv sekund. Det gick så snabbt. Plötsligt
var han borta igen. Jag log precis när jag såg bilden,
sen svämmade mina ögon över. Hans leende försvann,
mitt leende försvann. Han försvann och jag är kvar.
Och allt jag kan skriva om är hur han doftar, hans
ögon som glittrar till ibland och hur mina fingrar dansar
längs hans nyckelben i en fin morgon.

I think I was blind before I met you, now I don't know where I am

Cupcakes
Cupcakes
Gjorde sugarpaste för första gången. Himla roligt. Men
svårt att forma. Gick ändå rätt bra tycker jag. Min klass
tycker väl snart att jag borde sluta göra muffins till dem.
Gör alldeles för mycket, hela tiden. För övrigt måste jag
skriva dikter som inte är allt för personliga och klyschiga.
Jag ska läsa dikter snart. Inför många. Läskigt. Fint att
en frågar mig om jag vill läsa dock. Det betyder ju att
personer gillar det jag skriver. Det gör mig stolt.
(De stora muffinsarna i bakgrunden har min mamma
gjort. Hon gjorde dem till tidningen hon jobbar på och
tyckte att bilderna blev så fina att hon ville ha dem på
väggen. Hon fick dem av fotografen. Fint av honom
tycker jag. Jag gillar dem också himla mycket.)

Dina drömmar blir allt svårare att se nu och mina finns snart inte längre kvar

Cherry blossoms
Emil
Emil talade in våren i Hjärup. Det var fint. Något som var
ännu finare är körsbärsblommorna. Har jag sagt det förr?
Att jag älskar körbärsblommor? De verkar så fluffiga och
mjuka att man mest vill bada i dem. Jag skriver mest om
dem just nu. Körsbärsblommor, skeva leenden, kotor som
syns längs ryggen och pojkar som stjäl kyssar i mörkret.
Om hur de inte existerar i dagsljus och hur jag försöker
samla på mig deras kyssar.

RSS 2.0