Ett utdrag ur mitt liv:

Han vände sig bort för att skydda tändstickan
mot vinden.
-Är du aldrig rädd? frågade jag och betraktade
honom från sidan.
-Jodå, det är jag visst. Fast det vill jag ju förstås
helst glömma.
-Pär Lagerkvists kärleksdikter är så ljusa, så
ljusa, men Karin Boyes kärleksdikter... Du gillar
dem, va? De är annorlunda. Hon beskriver kärleken
som den varit för mig. Sade jag.
-Hur har den varit för dig? undrade han och lät röken
sippra ut ur mungipan. Han ögon var smala streck
bakom glasögonen.
-Mest längtan.
-Jasså. Ja, jag vet inte precis hur det kan vara.
Jag har nog aldrig varit kär.
-Inte?
-Nej.
Det blev tyst. Jag sträckte mig upp för att bryta av
ett kanstanjeblad. Sedan sade jag tvärsäkert:
-Det kommer. Jag har varit kär massor av gånger.
Faktum är att jag nästan jämt är kär.
Men varför måste jag prata så mycket? När jag yttrat
det sista rev jag sönder bladet och lät bitarna singla ner
på marken. Sedan smulade jag ner dem i gruset med
min sko.
-Jasså? Det visste jag inte. Nu också?
-Jag vet inte.
-Jo, säg! Vem är du kär i nu? Javisst, ja. Nu minns jag.
I din fransklärare.
S grep mig om hakan men jag mötte inte hans blick och
jag svarade inte på hans fråga. När jag blev fri började
jag istället gå emot porten i den gamla vaktmästarbostaden.
S följde tätt bakom mig, lade sin arm om mina axlar,
öppnade och lät mig gå in först.
Vem är jag kär i? Vad skulle jag svarat?

-Jag skriver dig till liv igen, Susanne Levin, 2004

Folk som sagt något
Detta skrev: -

Jag önskar ofta jag pratat med någon på det här sättet. Då kanske någon skulle tycka jag är lika fin som jag tycker du är just nu.

2011-12-08 @ 22:57:35
Finns på: http://drombortmigigen.bloggplatsen.se

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0