Love A

Han ligger i soffan i Växjö, jag ligger i soffan i Malmö. Vi tittar på Love actually.
Nästan tjugo mil ifrån varandra. Jag fick en stor jävla gren i ögat när vi sett
ungefär halva filmen. Men inte för att det var sorgligt i filmen utan för att jag
ville ligga i samma soffa som han och titta på Love actually. Vi pratar varje dag,
men det gör liksom ingen skillnad. Jag saknar honom så det gör ont.
Det har inte ens gått en vecka

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0