Spelaren

"Återigen ställde jag mig samma fråga: älskade jag henne?
Och återigen kunde jag inte ge något svar, eller rättare sagt
för hundrade gången svarade jag att jag hatade henne.
Ja, hatade. Det fanns ögonblick, och de inträffade alltid i slutet
av våra samtal, då jag skulle kunnat ge halva mitt liv för att få
strypa henne! Jag försäkrar att om jag haft möjlighet att långsamt
genomborra hennes bröst med en skarpslipad kniv, så skulle jag
säkert ha fattat den med en känsla av vällust. Och samtidigt,
det svär jag vid allt som är heligt, om hon verkligen den gången
vid utkiksplatsen på Schlangenberg sagt åt mig:
Kasta er utför stuper! - skulle jag genast hoppat med samma
känsla av vällust. Jag visste det. På ena eller andra sättet
måste saken komma till ett avgörande. Allt detta förstår hon
alltför väl, och tanken på att jag öppet och klart inser hur
ouppnåelig hon är, hur otänkbart det är att mina fantasier
ska bli verklighet, den tanken - det är jag säker på -
bereder henne den största njutning."
 
- Fjodor Dostojevskij

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0