Nu är det väl ändå dags?

På andra sidan väggen kan jag höra
dina dova önskningar om att bara vara nära
Och din frustration letar sig in i mig
den sprider sig panikartat
Jag tycker mig ibland höra dina hjärtslag genom väggen
Du har ingen aning om det än,
men Babe, jag vet exakt hur det kommer bli

Jag kan vara dina dåliga kärlekssånger
Jag kan vara någon som vet precis hur du vill ha ditt kaffe
Jag kan vara den som citerar klyschiga textrader
”Att dö vid din sida är ett himmelskt sätt att dö på”
”Åh, jag behöver dina sängkammarögon”
”Har du några planer på att älska mig snart?”

De säger att jag är knäpp,
men jag är övertygad om att vi är lika
För jag är minst lika sjuk som du.
Fast desto sjukare du påstår att du är,
ju friskare är du faktiskt.
Jag säger att jag är sjuk, för då är jag inte det.
Om jag nekar att jag är sjuk,
är jag egentligen helt galen.
Därför säger jag att jag är sjuk,
för då är jag frisk.
Men bara när doktor inte hör.

Mina vänner säger att jag ska skicka ett kärleksbrev,
smyga in i din port och lägga i brevinkastet.
Det hade väl låtit lite så här
”Vi borde gå ut och dansa, du & jag. För vi hade varit ett snyggt par.
Det kan du inte neka. Ibland känns det som att du håller kvar min
blick när vi möts på vår gata. Du vet det inte men vi delar gata.
Ska vi ramla dåliga gatan fram?”
Hur uppenbart får det bli?

(Apropå sjuk)
En gång bjöd jag upp alla på en klubb. Mina vänner fick nog och jag skämdes.
En annan gång sa jag till någon att han var den jag ville ha just då,
jag ljög och det blev dålig stämning.
Jag ljuger mycket, mest om småsaker, aldrig storsaker
men jag kan inte låta bli.

Säger:
”Jag gick upp åtta och femton”
Egentligen gick jag upp åtta och trettio.

Säger:
”Jag hann inte tvätta håret”
Egentligen orkade jag inte tvätta håret.

När jag var liten ville jag inte gå till skolan, då tog jag 30 alvedon.
(Nu ljög jag, det var panodil)
Inget hände, jag blev bara magsjuk.
Jag har en massa påbörjade projekt,
men som du vet slutför jag aldrig något.
De säger att jag bara är lat, men jag kan bara... inte...
Jag kan inte ens avsluta meningarna helt korrekt.
Mina tankar blir aldrig helt färdiga

Nu är jag snart hemma och jag vet inte hur jag ska sluta. Så jag slutar så här.
Jag är dålig på avslut.
 
-februari 13

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0