Så här fint hade vi det på nyårskvällen. Bra vi två.

New years eve
New years eve
New years eve
New years eve

Tioordskärlekbrev #2

Av alla dofter, är doften i din nacke min favoritdoft.

Tioordskärleksbrev

Den finaste stunden är när han är på mina läppar.

Det är honom det handlar om

Vi låg i hans pojkrum, det ser inte alls ut som det gjorde då.
Jag lyssnade mot väggen för att höra om det lät något,
han brukade göra eget vin bakom väggplankorna när han var 17.
Det hördes inget.
Sängen var för smal, men det gjorde inget, för jag ville vara
närmre ändå, jag ville smälta ihop med honom,
för en vecka isär är svårt.
Vi promenerade i skogen, jag bakade lussekatter med hans mamma,
vi spelade tv-spel. Och pratade med varandra om hjärtesmärtor.
Jag vill ge honom allt jag kan.
Och jag är så kär att det värker i mitt hjärta.
 
Lyssnar på denna

Saker jag tycker om


- Precis innan vi somnar och du viskar in i mitt hår att jag är underbar. 

- Vakna mitt i natten och kyssa dig mellan skulderbladen. 

- Dela det sista kaffet på morgonen. 

- Promenera i skymningen. 

- Vakna till av du drar mig närmre och känna värmen från din hud.

- Titta på dig när du lagar mat åt mig efter en lång dag på jobbet.

- Vi matchar alltid varandra när vi går ut. 

- Komma på något du sagt och le för mig själv.

- Varenda sekund du är vid min sida. 

- Din röst. Dina nyckelben. Den lilla strimman av brunt i dina blå ögon. Dina höftben. Din ryggrad. 


Ett moln i byxor

Vladimir Majakovskij, 1913
 

"Det spelar inte nån större roll
om man är gjord av malm
och ens hjärta är en iskall järnbit.
På natten vill man ändå
gömma sin klang
i någonting mjukt och kvinnligt."
-1915

Scannade äntligen in bilderna från Frankrike:

 
Sitter nu på allvar och kollar flyg och hotell
till Paris en helg snart. Hoppas, hoppas.

Spelaren

"Återigen ställde jag mig samma fråga: älskade jag henne?
Och återigen kunde jag inte ge något svar, eller rättare sagt
för hundrade gången svarade jag att jag hatade henne.
Ja, hatade. Det fanns ögonblick, och de inträffade alltid i slutet
av våra samtal, då jag skulle kunnat ge halva mitt liv för att få
strypa henne! Jag försäkrar att om jag haft möjlighet att långsamt
genomborra hennes bröst med en skarpslipad kniv, så skulle jag
säkert ha fattat den med en känsla av vällust. Och samtidigt,
det svär jag vid allt som är heligt, om hon verkligen den gången
vid utkiksplatsen på Schlangenberg sagt åt mig:
Kasta er utför stuper! - skulle jag genast hoppat med samma
känsla av vällust. Jag visste det. På ena eller andra sättet
måste saken komma till ett avgörande. Allt detta förstår hon
alltför väl, och tanken på att jag öppet och klart inser hur
ouppnåelig hon är, hur otänkbart det är att mina fantasier
ska bli verklighet, den tanken - det är jag säker på -
bereder henne den största njutning."
 
- Fjodor Dostojevskij

saker att röra vid:

-rosenblad
-höftben
-gropen precis bakom örsnibben
-hår
-pälsen mellan ögonen på katter
-luften som slår emot ansiktet efter att
 sista låten spelats
-uppdatera-knappen när ett meddelande
 trillar in
-sidorna i en gammal bok

Om vackra saker

Det gör ont i min själ när jag läser
fina böcker, ser på vackra bilder
och lyssnar på genomtänkt poesi.
Det gör ont för jag vet inte var jag
ska göra av alla känslor. Det gör ont
för jag vill också. Det gör ont för
vackra saker gör ont.

Känslor som aldrig kommer att försvinna.

"Cyril, Cyril lutad över Elsa... Den bilden skar mig i hjärtat,
och det lät jag honom och Elsa umgälla, utan att riktigt förstå
den fara som ligger i att ge ord åt sådana reaktioner. Då jag såg
Cyrils profil, hans bruna, mjuka nacke böjd över Elsas uppåtvända
ansikte, skulle jag ha velat ge vad som helst för att slippa se."
 
Jag slipper skriva hur det känns. För någon annan har redan gjort det.
Fascinerande att samma känsla har funnits i 58 år. Och längre tillbaka.
Och kommer finnas för evigt.

Så stilig att jag dör:


Sluta helst inte titta som du gör på mig.



En ny favoritfilm: Linje Lusta


Ett utdrag ur mitt liv:

Han vände sig bort för att skydda tändstickan
mot vinden.
-Är du aldrig rädd? frågade jag och betraktade
honom från sidan.
-Jodå, det är jag visst. Fast det vill jag ju förstås
helst glömma.
-Pär Lagerkvists kärleksdikter är så ljusa, så
ljusa, men Karin Boyes kärleksdikter... Du gillar
dem, va? De är annorlunda. Hon beskriver kärleken
som den varit för mig. Sade jag.
-Hur har den varit för dig? undrade han och lät röken
sippra ut ur mungipan. Han ögon var smala streck
bakom glasögonen.
-Mest längtan.
-Jasså. Ja, jag vet inte precis hur det kan vara.
Jag har nog aldrig varit kär.
-Inte?
-Nej.
Det blev tyst. Jag sträckte mig upp för att bryta av
ett kanstanjeblad. Sedan sade jag tvärsäkert:
-Det kommer. Jag har varit kär massor av gånger.
Faktum är att jag nästan jämt är kär.
Men varför måste jag prata så mycket? När jag yttrat
det sista rev jag sönder bladet och lät bitarna singla ner
på marken. Sedan smulade jag ner dem i gruset med
min sko.
-Jasså? Det visste jag inte. Nu också?
-Jag vet inte.
-Jo, säg! Vem är du kär i nu? Javisst, ja. Nu minns jag.
I din fransklärare.
S grep mig om hakan men jag mötte inte hans blick och
jag svarade inte på hans fråga. När jag blev fri började
jag istället gå emot porten i den gamla vaktmästarbostaden.
S följde tätt bakom mig, lade sin arm om mina axlar,
öppnade och lät mig gå in först.
Vem är jag kär i? Vad skulle jag svarat?

-Jag skriver dig till liv igen, Susanne Levin, 2004

Jonathan gör det bäst:

Det är bara några veckor kvar. Jag blir glad när jag
tänker på det.

"när förmörkelsen var över ville jag ge dig något tillbaka"

Om månen alls syntes
Det här är nog det bästa jag läst i år. Gå och köp
den omedelbums! Allt är så vackert att jag inte vet
vad jag ska göra av mig. Läser och hänförs.

utdrag från boken:
"ständig tystnad under natten,
ligger ensam och väntar,
alltid svårt att sova när månen lyser så starkt
lustigt att det inte blir några mönster på kroppen
när kratrarna är så tydliga

jag är glad att du inte är här nu
skulle jag viska allt detta i ditt öra
om du låg bredvid mig?
skulle det finnas någon mening med det?"


Kom ihåg nu:
Khashayar Naderehvandi
Om månen alls syntes

Och akta dig för människor, för människor gör en illa


Läser en av mina favoritböcker. Igen. Den är så
bra att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av mig.
Jag skriver en del. Men det tar lång tid. Ska skriva
en låt. För första gången. Läskigt, men det kommer
bli bra. Jag hoppas det. Verkligen. Snart spelar
Håkan. Det är nog septembers finaste.

Got a heart full of plans but nowhere to run

Rufus har en alldeles lagom tjock liten mage och
över den har han alltid en T-shirt där det står nåt
förtjusande. Förra gången stod det "Kafka hade det
inte heller så roligt". Han har skägg också. Både jag
och Lovely tycker att skägg är fantastiskt.
Vi har gjort upp en plan. Vi närmar oss disken där
Rufus står och staplar upp böcker på en liten vagn.
Det är sexigt, på något sätt.
"Ja-a?" säger Rufus.
Lovely och jag sveper med våra luggar.
"Vi är intresserade av Kafka" säger Lovely.
Han ser inte så förvånad ut som jag tänkt mig.
"Jaha, är det någon speciell bok av Kafka som du...
ni... tänkt er?" frågar Rufus och tittar på oss båda två.
"Nej" säger Lovely bestämt. "Vi är intresserade av hela
författarskapet."
När han böjer sig mot de nedre hyllorna halkar jeansen
ner, så vi ser hans butt crack. Jag funderar på vad det är
med butt cracks, som är så jävla intellektuellt.

-Kapitulera omedelbart eller dö, Sanne Näsling, 2010

Våra tonårsskinn var utan skuld och synd och du doftade som en trädgård efter regn

Man tror man vet exakt hur drömkillen är. Smal och
lite lagom svårmodig, med gitarren på höften och
öppen skinnjacka som han vägrar stänga fast det är
tjugo minus ute, bara för att det är snyggare med
den öppen. Ganska rolig, på ett lågmält sätt. Lagom
cool, så poptjejerna på högstadiet suckar avundsjukt
när man går förbi på stan tillsammans. Snygg. Smart.
Jättekär och känslosam. En sådan där som skolkar
från idrotten i skolan för att det inte passar hans
image att sporta, och i stället sitter på ett café och
röker cigarett efter cigarett över en svart kopp kafffe.
Speciell och alldeles skärskild och perfekt.
Så tror man.
Tills man inser att man blivit kär i sin bästa kompis.
Som inte kan ett enda tufft bandnamn och som gillar
att orientera på fritiden.
-Det är så logiskt alla fattar utom du, Lisa Bjärbo, 2010

Tidigare inlägg
RSS 2.0