En tanke bara

Nu vet jag varför jag sällan tar bilder på oss. Det kommer göra så jävla ont en dag.

Om att sova själv

Det är så svårt att sova ensam. Det är så jobbigt att ligga ensam
i min stora, stora säng. Så jag fyller den med skräp på ena sidan
så jag inte ska kunna röra mig allt för mycket i sömnen. Jag vill
kunna vakna till mitt i natten och pussa mellan dina skulderblad.
Jag vill somna med din arm över min rygg. Jag vill sova med dig
varje
varje
varje
natt.

Tioordskärlekbrev #2

Av alla dofter, är doften i din nacke min favoritdoft.

Tioordskärleksbrev

Den finaste stunden är när han är på mina läppar.

Love A

Han ligger i soffan i Växjö, jag ligger i soffan i Malmö. Vi tittar på Love actually.
Nästan tjugo mil ifrån varandra. Jag fick en stor jävla gren i ögat när vi sett
ungefär halva filmen. Men inte för att det var sorgligt i filmen utan för att jag
ville ligga i samma soffa som han och titta på Love actually. Vi pratar varje dag,
men det gör liksom ingen skillnad. Jag saknar honom så det gör ont.
Det har inte ens gått en vecka

Det är honom det handlar om

Vi låg i hans pojkrum, det ser inte alls ut som det gjorde då.
Jag lyssnade mot väggen för att höra om det lät något,
han brukade göra eget vin bakom väggplankorna när han var 17.
Det hördes inget.
Sängen var för smal, men det gjorde inget, för jag ville vara
närmre ändå, jag ville smälta ihop med honom,
för en vecka isär är svårt.
Vi promenerade i skogen, jag bakade lussekatter med hans mamma,
vi spelade tv-spel. Och pratade med varandra om hjärtesmärtor.
Jag vill ge honom allt jag kan.
Och jag är så kär att det värker i mitt hjärta.
 
Lyssnar på denna

Jag skulle dö för dig

Allt jag vill är att du inte ska vara så trött på livet. Vad behöver du?
Jag vill ge dig vad som krävs. För allt jag bryr mig om är du. 
Snälla ring mig. 

Saker jag tycker om


- Precis innan vi somnar och du viskar in i mitt hår att jag är underbar. 

- Vakna mitt i natten och kyssa dig mellan skulderbladen. 

- Dela det sista kaffet på morgonen. 

- Promenera i skymningen. 

- Vakna till av du drar mig närmre och känna värmen från din hud.

- Titta på dig när du lagar mat åt mig efter en lång dag på jobbet.

- Vi matchar alltid varandra när vi går ut. 

- Komma på något du sagt och le för mig själv.

- Varenda sekund du är vid min sida. 

- Din röst. Dina nyckelben. Den lilla strimman av brunt i dina blå ögon. Dina höftben. Din ryggrad. 


Smärtan i själen när jag tänker på det

Precis innan vi somnar viskar han in i mitt hår att jag
är fantastisk. Och nu doftar mina kuddar precis så
som han gör i nacken. Det är en doft av trygghet och harmoni.


När jag tappar kontrollen

ok, baby.
I en känsla jag inte behärskar vill jag stanna
förevigt. Jag vill drunkna i känslan av en
förälskelse så stark att den känns som en
käftsmäll. Även om det är så läskigt att jag
egentligen vill vända på klacken och springa,
springa, springa från den är det ändå som
en magnet som håller mig kvar.
Så i skräckblandad förtjusning flyter jag runt i
ett moln av sockervadd, pussar
och flirt under bordet.
 
Jag ska försöka hårt som fan

fem ord

I stroboskopets pulserande ljus
är vi lika dana
  vi rör oss i en symbios av alkohol.
  svett och något som kan liknas vid
åtrå.
Vi är så nära det bara kan va, men du vill
närmre och närmre
och jag vill
närmre och närmre
tills omvärlden inte kan se skillnad på oss.
  Det känns så intimt, nästan så vi inte
borde vistas ute bland folk,
 nästan helt avklätt, jag känner mig naken
i din närvaro.
  Med en blick kan du se in under
skinnet på mig.

I vårt tysta skälvande möte är jag precis
det jag vill vara. På så många sätt är jag
så bra jag bara kan vara.
  Du är mitt lyckopiller, min livbåt
mitt ljus i tunneln.
  Men med så lite får du mig att få
potatismosknän, en liten rörelse över min
rygg, ditt sätt att vända dig efter någon
annan eller något du säger i
   förbifarten.
     t.ex.
”om det ändå vore så här”
”kan du inte göra så här istället”
”jag vill inte mer.


Orkar du så orkar jag
Vill du så vill jag
Kan du så kan jag

med världen utanför haglande ner
över oss har vi vår lilla bubbla
ingen ska någonsin få förstöra
vår lilla naiva och fantastiska
värld.

För du är allt jag vill ha, vill va
och ta

Förälskelsens under

Hon blir sällan förälskad i personer. Mer dofter,
känslan av någons fingrar längs ryggraden och
musik. Men de få gånger hon blir förälskad går
det snabbt, in and out of love, you know.
Känslan stannar aldrig. Aldrig någonsin. Bara
känslan av förälskelse stannar när det inte
handlar om att hennes hjärta kanske någon gång
blir krossat. Som en mur mot all hjärtesmärta
i världen.

Ljustjuven

Lite som när en TV stängs av,
en vit prick som bleknar bort.
Lite som gatlyktan som alltid slocknar
när jag går förbi.
Jag blir lika illa till mods.

En stjärna slocknade härom kvällen.
Det var inte min klaraste kväll
Men jag lovar,
stjärnan var där en sekund och nästa var den borta.

En fallen stjärna.
Jag föll efter att den slocknat.
Vi är alla stjärnstoft
och vi kommer alla blekna bort i mörker tillslut.

Jag skrubbar,
skrubbar
min kropp luktar fortfarande
utav cigarettrök
och någon annans hud
Jag är allmän mark,
välkommen men förstör helst inget.
Alltid ett ”adjö”
aldrig ett ”vi ses”

Du bad mig ropa
jag är inte rädd, jag är inte rädd!
Jag ropade
jag är inte rädd, jag är inte rädd!
Men innerst inne är jag livrädd
rädd för att tappa fäste,
tappa tron på livet.

Jag skriker och hytter åt himlen
Stora, blöta snöflingor landar hånfullt på mig
De skrattar mig i ögonen
Frostrosorna hade försvunnit
De hade lovat mig ljuset när de smälte.
Ljuset är fortfarande blekt
men det känns som en explosion.
Det är något stort på gång.

Jag tar ljuset och samlar på hög,
jag stjäl ljus från de rika
och ger till de fattiga.
Jag är ljustjuven.
Jag är den som mörkret fruktar.
Jag är glöden på en cigarett i mörkt rum.

Jag vaccinerar mig mot mörkret.
Vackra ting badar alltid i månljus
Jag lever på ljuset
för du är vad du äter
och jag vill vara vacker.

Pillerna kommer döda mig
men jag kommer i alla fall att ha dödat mörkret.
 
-mars 13

Nu är det väl ändå dags?

På andra sidan väggen kan jag höra
dina dova önskningar om att bara vara nära
Och din frustration letar sig in i mig
den sprider sig panikartat
Jag tycker mig ibland höra dina hjärtslag genom väggen
Du har ingen aning om det än,
men Babe, jag vet exakt hur det kommer bli

Jag kan vara dina dåliga kärlekssånger
Jag kan vara någon som vet precis hur du vill ha ditt kaffe
Jag kan vara den som citerar klyschiga textrader
”Att dö vid din sida är ett himmelskt sätt att dö på”
”Åh, jag behöver dina sängkammarögon”
”Har du några planer på att älska mig snart?”

De säger att jag är knäpp,
men jag är övertygad om att vi är lika
För jag är minst lika sjuk som du.
Fast desto sjukare du påstår att du är,
ju friskare är du faktiskt.
Jag säger att jag är sjuk, för då är jag inte det.
Om jag nekar att jag är sjuk,
är jag egentligen helt galen.
Därför säger jag att jag är sjuk,
för då är jag frisk.
Men bara när doktor inte hör.

Mina vänner säger att jag ska skicka ett kärleksbrev,
smyga in i din port och lägga i brevinkastet.
Det hade väl låtit lite så här
”Vi borde gå ut och dansa, du & jag. För vi hade varit ett snyggt par.
Det kan du inte neka. Ibland känns det som att du håller kvar min
blick när vi möts på vår gata. Du vet det inte men vi delar gata.
Ska vi ramla dåliga gatan fram?”
Hur uppenbart får det bli?

(Apropå sjuk)
En gång bjöd jag upp alla på en klubb. Mina vänner fick nog och jag skämdes.
En annan gång sa jag till någon att han var den jag ville ha just då,
jag ljög och det blev dålig stämning.
Jag ljuger mycket, mest om småsaker, aldrig storsaker
men jag kan inte låta bli.

Säger:
”Jag gick upp åtta och femton”
Egentligen gick jag upp åtta och trettio.

Säger:
”Jag hann inte tvätta håret”
Egentligen orkade jag inte tvätta håret.

När jag var liten ville jag inte gå till skolan, då tog jag 30 alvedon.
(Nu ljög jag, det var panodil)
Inget hände, jag blev bara magsjuk.
Jag har en massa påbörjade projekt,
men som du vet slutför jag aldrig något.
De säger att jag bara är lat, men jag kan bara... inte...
Jag kan inte ens avsluta meningarna helt korrekt.
Mina tankar blir aldrig helt färdiga

Nu är jag snart hemma och jag vet inte hur jag ska sluta. Så jag slutar så här.
Jag är dålig på avslut.
 
-februari 13

Scannade äntligen in bilderna från Frankrike:

 
Sitter nu på allvar och kollar flyg och hotell
till Paris en helg snart. Hoppas, hoppas.

Från natten

Min kropp luktar fortfarande cigarettrök och någon annans hud.
Jag skrubbar, skrubbar. Det slutar lika dant varje gång.

Månljus

När jag vaknar under natten skriver jag ner
idéer och tankar jag har. Tänker, imorgon
slutför och genomför jag detta. För det är
en bra idé och det kan bli vackert. Men inget
är så vackert som när månljuset lyser på det.

Morgonen var helt vit

 
Alla träd såg ut så här och jag var helt stum
när jag väntande på bussen för det var så
vackert. Jag ville ta en bild, men det var för
vackert för att fastna på bild. Så jag log åt
ljuset och glittret.

Vackra saker.

Jag skriver ner minnen som om de vore fiktion.
Jag skriver ner minnen som får mig mjuk i själen.
Jag skriver ner minnen som jag nästan glömt bort.
Jag skriver ner minnen som om det aldrig hänt.
För sånt händer aldrig mig. Mer.

Om drömmar jag har

Jag skulle aldrig önska någon tomhet
eller ångest. Ingen förtjänar det. Då är
döden lindrigare lösning. I mörkret stänger
jag ögonen och mig tappas i min inre
verklighet. När jag sluter ögonen försvinner
det mörka och jag ser hur min sommargardin
vajar lite lätt i morgonbrisen. Vinden får
gardinen att susa så smått, ett skimmer
sprider sig i rummet, klättrar på väggarna.
Ett gulvitt glitter sprider sig ända in i de allra
trängsta vårna. Och fåglarna har precis börjat
sjunga för dagen. Din bröstkorg höjer och
sänker sig i guldljuset, det är det mest
harmoniska jag kan titta på. Jag önskar dig all
lycka och medgång som finns att få.


Tidigare inlägg
RSS 2.0