Lysande.

Vi var fina.
Vi var bra.

Men, det tog slut.
Innan vi ens börjat.

Det var en fin tid.
Det var en bra stund.

Dina ögon som kunde läsa.
Förbi den yta jag alltid har.
Den ytan som skyddar mig.
Från dem som inte kan läsa.

De obetydliga stunder vi hade,
promenaden hit och dit.
Bumparna som var mjuka,
nästan som tyngdlöshet.
Inget vi kunde stoppa.
Inget mer...


(Jag var aldrig kär,
bara lycklig en stund.)

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0