De mörka, mystiska och djupa.

Jag dras till dem,
de som är mörka, mystiska och djupa.
De som ingen riktigt kan läsa.
De som funderar över livet.
Istället för att slösa bort det på meningslösa saker.
De som är vackra, utan att veta om det.
De som är svåra utan att bli enstöringar.
De man inte kan beskriva med ord.
De finns ju i olika utformningar,
praktexempel från film/tv-världen är:
Gilbert i Being human,
Mark i The boat that rocked,
Mort Rainey i Secret Window.
De finns ju också på riktigt,
men det blir nog för personligt om jag nämner någon av dem.
Det skulle nog bli jobbigt för alla parter.
Så jag lämnar det därhän.
Om någon läser och känner sig träffad.
Ja, visst, jag är helt övertygad om att det stämmer.
(Det är dem jag inte sagt nej till)

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0