It will be like it's been if you come home again



Hur dagen blev som den blev.
Att se en person som jag träffat en gång,
en stökig kväll med mycket sorl,
att se personen som satte avtryck.
Le för mig själv och tänka
"Tack, du räddade mig den natten.
Du gav mig något vackert att skriva om.
Det var du som gav mig meningen
Ikväll är du min räddning."


På vägen hem såg jag en pappa och hans son,
pappan drog sonen i en pulka
och sonen skrattade,
såg ut som om han var världens lyckligaste pojke.
Pappan såg ganska lycklig ut,
han också.
Pojken skrek av glädje,
pojken skrek, fnittrade ivrigt.
Jag tänkte för mig själv
"Ni är allt söta när ni är små,
gulliga och charmiga.
Men sedan, växer ni upp,
hittar kastanjer och fula ord."


När jag lyssnar på livemusik
blir jag kramig.
Det kan vara plinkande gitarrpojkar på stan,
det kan vara Thåström på en jättescen
och det kan vara lokalband som bara är.
Att lyssna på musik,
att kramas,
att vara lycklig en stund med musiken och värme.

Folk som sagt något
Detta skrev: Patrik

Sv. Tack tack =D

2009-12-23 @ 13:49:51
Finns på: http://patrikpetersson.blogspot.com

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0