Jag måste varit galen

Och mitt liv är räddat,
ännu en gång.
Lasse ställde in i lördags,
dubbelbokning.
Den högre makten vill verkligen att jag ska se honom.
Det är trevligt att någon vill mig väl.

Det känns ganska bra,
mitt liv är ganska ljust.
Jag har lyckats att inte gråta
på flera dagar.
Annars har just tårarna varit en
lojal kompanjon under nätterna.

Men det börjar bli bra.
Även om det aldrig var dåligt.
Men det var heller aldrig bra.
Nu blir det bra.
Det är varmt och man kan sova i solen.

Jag vill se Parken,
hoppas han spelar fredagen på Siesta.
Och han sjunger för mig.
Helt otroligt.
Den går ofta på repeat.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0