Ingen skulle någonsin få komma in, men så kom du

Nu har jag hunnit fundera ett tag på många saker.
Eller några saker som blivit mycket tankar.
När jag sitter på bussen,
själv och lyssnar på musik hinner jag tänka mycket.
Och när jag suttit själv på bussen tre dagar nu, har det blivit en del.
Jag lyssnar alltid på alla låtar i mobilen eller iPoden på shuffle.
Den där shufflegrejen är en bra uppfinning, för det mesta.
Dock har jag en tendens att lägga in mycket jag inte lyssnar på,
någonsin.
Men när det kommer låtar man gillar och bara flyter iväg är det härligt.
När det kommer en låt med Kristian Anttila
är det alltid samma tanke.
Honom vill jag ha sex med.
Varje jävla låt som spelas med honom framkallar den tanken.
Även om han smutsifierar kvinnans kön.
Honom vill jag ha sex med.
Tanken dyker upp i vissa andra låtar också,
med
herr Lindh, herr Krunegård, herr Norrsveden, herr Pelle Hellström.
Jag hade sett förbi alla deras brister och fel.
Jag hade sett förbi om de luktade illa också.
(Om jag inte har någon psykisk störning blir jag förvånad!)

Jag skrev ett inlägg den 21 maj om en vän jag hade.
Jag var förkrossad och saknade vännen.
Det är jag nog fortfarande förkrossad och saknar vännen lite.
Men jag träffade vännen idag, vännen sa "Förlåt för allt jag orsakat".
Ja, ursäkten är godtagen, MEN! Vännen har nog inte riktigt förstått vad som hänt.
Att jag skulle gå och blir lite rosa, blå och flytande
var inget varken vännen eller jag förväntat sig.
Det blev så, jag blev glad när vännen insett att jag blivit lite stött.
Jag hoppas vi kan börja bygga igen.
För jag vill ha de obetydliga stunderna igen.

Jag vill inte skriva alla tankarna.
Det blir jobbigt för alla då.

Vad har vi lärt oss idag?
Att jag är otroligt lätt att få på fall.
Speciellt om personen är ocharmig,
då är det extra lätt.


Så här känner jag mig just nu...

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0