Herr Oberst.



Så här, framåt natten,
när man tappat allt hopp om framtiden,
samhället och människorna.
Så smyger sig en känsla på.
En känsla som få faktiskt kan beskriva.
Kanske inte ens våran käre Oberst.
Men han kan lindra,
han kan hjälpa,
han kan gråta,
få allt, en aning oklarare,
en aning bättre.
Och när till och med kreativiteten kryper fram.
Det är fint.
Och jag vill inte sova längre.
För då kanske jag går miste om något.
Tänk, vad hemskt det hade varit.

Folk som sagt något
Detta skrev: yrs

han är bara så, bra. bäst...

2009-11-21 @ 18:14:41

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0