Att inte känna sig själv

Att skriva saker man inte minns något av dagen efter
är fascinerande.
Vad man tänker och tycker omedvetet är spännande.
Så mycket, jag inte visste om mig själv som jag skrev igår.
Det måste ha varit mitt i natten, kanske att jag vaknat till och skrivit så pennan glödde.
Jag minns inte att det låg en lapp på mitt skrivbord
med mina innersta tankar innan jag gick och lade mig.
Det står något om att jag äntligen insett hur allt inte hänger ihop.
Jag vet hur det ska se ut.
Jag vet hur jag vill att det ska se ut.
Intressant.
Men så mycket så personligt att jag kände mig lite obekväm när jag läste.
Att jag hade så mycket som var så jobbigt.
Ett urdrag

När ögonlocken är så tunga,

att det inte går att se konkreta saker.

Öppnar jag själens ögon,

de blir stora, klotrunda,

lite utstående.

Tar in allt, exakt allt som sägs i det undermedvetna.

Det sägs:

Att jag borde ta reda på vem jag är, att jag borde ta reda på varför jag är här, att jag borde ta reda på vad min uppgift i livet är.


Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0