Om att lösa livsmysterier

Idag hittade jag en fin knapp på skolan,

det stod "fråga mig".

Jag antar att det är från ett öppet hus någon gång.

Jag tog den, satte den på min väska.

När jag promenerade med min väska på ryggen,

kom det fram en tjej och knackade mig på axeln

och sa

"Jag vet inte hur jag ska göra för att överleva vardagen. Vad hade du gjort?"

Jag vet inte riktig vad jag svarade,

men det var djupt, intellektuellt och bra.

Hon svarade mig då

"Tack! Nu lyckas jag ta mig igenom dagen idag,

du gav mig en insikt och du ledde mig närmare svaren på livets gåtor."

"Nöjet är helt på min sida" svarade jag.

Efter bara en liten stund knackade en kille mig på axeln

och sa

"Hur ska jag klara att ta reda på varför jag lever?"

Det var en lite knivigare fråga,

men kvick som jag är svarade jag

"Du måste först ta reda på hur livet hänger ihop,

det är väldigt svårt, men om du är tillräckligt fokuserad,

klarar du allt."

Han såg lite fundersam ut.

Men sedan samlade han sig och sa.

"Jag ska göra det till en vana, att varje kväll,

skriva ner vad jag gjort, varför jag gjort det

och vad som kommer hända för att jag gjort det.

Jag kom precis lite närmare svaret på livets mysterier."

Jag svarade honom

"Ha en alldeles förträfflig dag och jag litar på att du klarar det!"

 

Tänk vad man hade kunnat hjälpa folk med egentligen.

Om de bara hade frågat om de ville ha hjälp.

Att fråga en främling kan ibland vara väldigt hjälpsamt.

Jag hade kunnat hjälpa till att lösa livsmysterier,

det hade varit väldigt fint.


Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0