Om konstiga känslor.

Det är inte så att

det är något djupt på gång.

Det är bara så att han finns överallt.

Att han finns i mina drömmar ibland.

Att jag vill gråta när jag ser honom.

Att han inte ingår i min umgängeskrets.

När det bumpas...

När det lees...

När det möts...

...dras jag neråt,

löses jag upp till en vätska

och blir en pöl på golvet.

Medan han står kvar,

går vidare,

omedveten om min reaktion.


Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0