Vi kan mata duvor om du vill.

En känsla av tyngdlöshet och fullkomlighet fyller mig.
Då jag hör regnet mot taket, fönsterna och mitt hjärta.
För jag vet vad som händer med oss.
Jag vet vad som kommer hända med oss.
Vi lever i något vi inte vet vad det är.
Vi kommer leva i ovetskap om meningen.
Vi kommer acceptera vårt öde som hjälplösa varelser.
Mer behöver jag inte veta.
Om vi behövt veta mer, hade någon berättat för oss.
Jag har accepterat det mörker vi faktiskt lever i.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0