Ni förgiftar hjärtan.

Vi håller på och läser en bok i skolan.
Det är en spansk författare som heter Carlos Ruiz Zafón.
Boken heter Vindens skugga.
Av ca 500 sidor har jag hittat ETT stycke som jag får lite hjärtklappning av.
Det är ett sådant stycke som får mig att vilja gilla boken.
Det är ett sådant stycke som måste läsas om och om igen.

I trappen stötte jag på monsieur Darcieu, den gamle trollkonstnären som i utbyte mot en kyss spådde unga damer i händerna. Han tog min vänsterhand och såg sedan sorgset på mig.
-Vous avez poison au c
œur, mademoiselle.
När jag ville betala honom skakade han sakta på huvudet och kysste mig på handen.

Jag kom till Gare d'Austerlitz i lagom tid för att hinna med tolvtåget till Barcelona. Konduktören som sålde biljetten till mig undrade om jag mådde dåligt. Jag skakade på huvudet och stängde in mig i kupén. Tåget hade redan börjat rulla när jag genom fönstret skymtade Juliáns silhuett på perrongen. Han stod på samma ställe som första gången jag såg honom. Jag blundade och öppnade inte ögonen igen förrän tåget hade lämnat stationen och den förtrollade staden, som jag aldrig skulle återvända till, bakom sig. Jag kom fram till Barcelona tidigt nästa morgon. Jag fyllde tjugofyra år och visste att det bästa i livet redan var förbi.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0