Under nattens svarta himmel är det fest i timmar tolv

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Det gjorde
ont. Så fruktansvärt ont och jag har lovat mig själv
att aldrig utsätta mig för det igen. Jag vill helst
tänka på annat. Det går sådär. Men jag har lovat
mig att försöka varje dag.

Paniken står i halsen och jag vill ut ur publiken. Det
är ett helvete med klaustrofobi när jag älskar musik
från en scen. Tur var väl att det fanns fina som hjälpte
mig ut.

Thåström var så himla bra. Det är fint att vi firar fem
år i år också. Stod längst fram, höll i staketet för att
inte slukas av havet. Jag grät och jag kunde varenda
textrad. Att avsluta med Die mauer var det bästa han
kunde göra tror jag.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0