Ibland blir man blint förälskad och gissa vad jag är.

Jag är i en sådan total harmoni idag. Trots noll
timmars sömn och för mycket kaffe hela dagen.
Nu är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen
öppna. Idag satt jag och L på Espresso house på
Skomakargatan. Jag behövde hjälp med en text
och vi funderade över motsatsen till svårmodig.
Internet låg nere och vi frågade killarna i kassan.
De tog sig an uppdraget med iver och lust.

Kom fram till att gladlynt var ett passande ord. De
undrade varför denna fascination för svårmodig.
Jag försökte förklara, att ha det som image, gå med
skinnjackan öppen fast det är tjugo minus ute för
att det är snyggare. Dumt karaktärsdrag, men
effektivt.

Berättade att jag håller på att jobba med en text för
framtida bruk. Han ville höra svårmodigheten i sitt
sammanhang. Jag hasplade ur mig den halvfärdiga
texten och han berömde mig. Jag neg och blev lite
generad. (Jag niger hela tiden numera känns det som.
Det är en naturlig rörelse för att tacka för något.)
Så klart. Jag läser inte mina saker högt så ofta. Men
jag måste träna. För det är en fin känsla när jag är
färdigläst.

Satte mig igen. Slog ut med armarna på ett dramatiskt
sätt och deklarerade med lite för hög röst för L att
världen fått sin dos av tånårskänslor av mig idag. Och
att världen behövde det!

En annan fin sak är att jag för en kaka fick fyra utgångna
rullar film och en ring med en inbyggd spegel bakom
gångjärn. Så himla underbart.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0