I press hard against your jeans.

Jag manade fram hans ansikte. Jag trodde jag glömt
hur han ser ut. Det var ju så länge sedan jag träffade
honom. Men jag kom ihåg. Vart enda ansiktsdrag. Hur
han drar ihop munnen lite, innan han skrattar eller ska
säga något speciellt. Jag fick bara tag i bilden i mitt
huvud en halv sekund. Det gick så snabbt. Plötsligt
var han borta igen. Jag log precis när jag såg bilden,
sen svämmade mina ögon över. Hans leende försvann,
mitt leende försvann. Han försvann och jag är kvar.
Och allt jag kan skriva om är hur han doftar, hans
ögon som glittrar till ibland och hur mina fingrar dansar
längs hans nyckelben i en fin morgon.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0