I wanna fill her heart with forget-me-nots, so she'll think of me in Barcelona

De pratade om att vara kär och om hur det var
den bästa känslan av de alla. Allt jag försökte
göra var att inte falla sönder och dö där vid
matbordet. Jag var så rädd att de skulle se hur
mitt inre var i uppror och ville skrika högt "Nej,
det är inget bra. Det slutar alltid med krossade
hjärtan." Jag var rädd att de skulle fråga. Det en
som ensam fruktar. Jag hade inte kunnat låta bli
att säga att jag är fruktansvärt kär att jag inte
vet vad jag ska göra av mig själv. Men han inte
är på samma nivå som jag i vår relation. Att han
inte ens finns i mitt liv längre. Jag kände hur
tårarna brände bakom ögonlocken när de pratade
om den fantastiska känslan av att vara kär. Jag
känner inget fantastiskt. Det gör bara så ont
att hjärtat vill brista.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0