10 september 2010

Igen simmar vi genom röda,
orange och bruna löv.
Tumlar runt,
in och ur varandra.
Tror inte att världen ser oss,
så som vi ser världen.

Fel ord,
vid fel tillfälle skrämmer.
Ingen vågar säga det.
Behöver något stabilt.

Men inte i verkligheten.

Sköra ord går rakt in,
hur det var,
vad som kändes.
Kan inte bara stänga av.

Med en solnedgång i ögonen
ser vi vackra ut.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0