Jag drunknar i löv.

Fall
Månklar morgon
stjärnorna min enda ljuskälla
och stjärnfall,
jag önskar att jag ska orka
och du ska förstå

Fåglarna flyger på fel håll
och det blir aldrig ljust
Regnet bryter ner våra barriärer
i regnet är vi en
Vi är samma, du och jag,
du vet, vi kommer aldrig bli de samma igen

Jag råkade spilla ut mig själv
bland de första frostflingorna.
Frasande lakan
Gömmer mig undan
vad jag gjort
För mycket ångest,
för mycket du

Tårarna längs dina nyckelben
Jag kan se det framför mig
men jag gråter bara själv
Gå aldrig sönder

Du förstår inte
Hålet är en del av mig nu
det är min enda säkerhet
det enda som finns kvar
när inget annat finns

Jag dör vid varje ajdö
du äger alla stjärnor
Känslan är allt är möjligt
och jag kommer ta dig varhelst du vill vara

Sömnen är svår att fånga
tågen går för snabbt
som dina fingrar
längs min ryggrad

När världen försvinner för ögonen,
kommer jag vara allt du har

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0