1000 papperstranor

Sparkar bruna höstlöv.
fortfarande skrapade sommarknän,
med vinterregns-
prickar på glasögonen.

Det är sant.
det går på 8.2 sekunder att få tillbaka det entusiastiska hålet i magen.
(kanske lite hunger inblandat) Även om det inte är på riktigt.
kommer hålla i sig.
känns som nålstick i magtrakten.

Ett par mörka ögon utan slut.
skrattrynkor i ögonvrån
Basen slår i takt med mitt hjärta. är det så här det känns att ha luft under fötterna?

så tunga steg,
så länge.

Jag vill ge honom 1000 vikta papperstranor.
en av varje färg.
ge honom all tur i världen.
han ler, hela världen måste
bli lycklig av skrattet. en skev värld annars.

tänkte tyst för mig själv
”Och din värld vänds upp och ner och du tappar fäste.
Och jag lovar, du kommer slänga dig framför ett tåg om han ber dig.
Han tar dig under besittning, han gör vad han vill med dig,
han vet att du är hans. Men vi kämpar mot brunsåsrevolutionen.
Hand i hand.”

Skulle jag maniskt rabbla allt jag tänker
himlen mörknar och tiden slinker ur mina fingrar.
Jag skulle bli så andfådd att jag svimmade,
skulle tala så snabbt att det endast uppfattas som en tickande maskin.
Världen skulle försvinna för mina ögon.

Men glöm för allt i världen

inte

herrn som dödar, hugger och skär upp din själ lite
varje gång du tänker på honom.
Glöm för allt i världen inte honom som sårade dig
så mycket att du glömde bort
hur man andas och reser sig på morgonen.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0