Om att minnas.

Jag tänkte tillbaka på hösten. Även om det var
ungefär det mörkaste jag varit med om, så fanns
det perfekta eftermiddagar. Som när vi gick på
moderna museet och såg på den döende dandyn.
När vi promenerade längs tomma gator i höstvindar.
Det var det bästa som hände. Att få fokusera på
annat och göra saker jag tyckte mycket om. Att
vara med någon jag tyckte mycket om.
Det försvann och det gjorde ont i mig.
Men nu gör det inte ont längre.

Folk som sagt något

Finns det något att skriva? Skriv det här:

Författare:
Jag vill bli ihågkommen

Mailadress: (publiceras ej)

Finns på:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0